Jag fyller rummet med min musik

Osynlig bland allt ljud.
Försvunnen i tankar.
Var är närheten när den behövs?
Jag hittar inte tillbaka.
Platsen inuti håller mig inlåst.

Varför kan jag inte sluta riva upp såren?

Hittade ingen utväg.
Så jag gömmer mig bakom ett leende.
Försöker bygga upp en mur.
Men det hjälper inte.
Känslorna finns ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
a:link { text-decoration: none; } a:visited { text-decoration: none; }