Ifall du undrar hur en normal skoldag är
Idag på elanläggningar klottade jag i mitt kom-ihåg-häfte.
På modersmål satt vi vid datorn, och var på hemsidan
"bjud.fi" och bjöd på i princip allt.
(Vi skulle egentligen skriva om våra lärdomsprov)
På fysik gjorde läraren tråkiga experiment.Memories
Jag hade äntligen stängt ut dendär känslan.
Nu är den tillbaka, bara över en natt.
Det känns som att jag går sönder bit för bit.
Igen.
Var fanns du när jag behövde dig?
Mitt häfte är fullt med plågade ord.
Det är ditt fel.
Ditt fel att du förstörde mig.
Varför kan du inte försvinna från mitt minne?
Jag har raderat så många gånger.
Första advent
Firar lilla jul med storm där ute och ingen snö.
Såhär bra följer jag med
Idag i skolan satt jag och räknade bilar som körde förbi.
Sen tänkte jag på snö.
Det heter egentligen du, inte vi
Man ger alla en chans, eller hur?
Alla har fördomar.
Men sådär mycket?
Det finns gränser.
Är jävligt trött på allt negativt.
Mörkret äter upp inifrån.
Snart finns bara hat.
Been there done that.
Men man kommer inte speciellt långt med att hata.
Kanske det är svartsjuka?
Osäkerheten.
Drar upp historia och ropar de elaka orden.
Allt blir till ett eko inuti huvudet.
Tröttheten tar över och man stänger ut allt jobbigt.
Eller... kanske det är rädsla?
För att bli övergiven.
Bli lämnad ensam för att inga vänner finns.
Ens bästa vän är datorn.
En vacker dag slutar det såhär.
Kanske är det negativiteten.
Eller de elaka orden.
Vi? Haha, nej... du.
Bilder
Legendariska 11.11-11
Hade en photoshoot med M idag.
Lägger upp bilder imorgon.
(På M's begäran ;)
Skolan
Du vet dendär känslan man får när man
är rädd att se en person man inte vill se, men ändå vill.
Precis den känslan har jag i skolan.
Varje dag.
Och vet du? Jag hatar den!
Varför är det så svårt nu?
Släpp mig fri, tack.